Därför går MP så bra i EU-valen

En valanalys

Anders Schröder har varit medlem i Miljöpartiet sen 2006. Mandatperioden 2014 – 2018 satt han i riksdagen för partiets räkning och var partiets talesperson i försvarspolitiska frågor.

EU-valet är över och MP gjorde en imponerande valrörelse där resultatet överträffade opinionsmätningarnas förväntningar. Det finns många skäl till varför MP var så framgångsrika i valet, och om vi förstår dem bättre kan vi kanske också dra lärdomar inför kommande val. Här kommer därför ett första försök att förklara EU-framgångssagan.

Ett par faktorer gynnade oss särskilt i det här valet. Vi hade starka toppkandidater som var ovanligt välkända och populära. Särskilt i jämförelse med Socialdemokraterna, som är det parti vi brukar plocka mest väljare ifrån. Att vi sitter i opposition skadade nog inte heller, regeringspartier brukar ha det tuffare i alla typer av val.

Samtidigt tycks det finnas strukturella faktorer som gör att MP överpresterar i EU-valen jämfört med de nationella valen. Med undantag för EU-valet 2004, då vi förlorade många av våra väljare till det EU-kritiska uppstickarpartiet Junilistan så har MP alltid fått minst dubbelt så höga siffror i EU-valet som i det närmast föregående riksdagsvalet. En uppenbar sådan faktor är valdeltagandet, där MP har en väljargrupp som i hög grad går och röstar, vilket gynnar oss i EU-valen där valdeltagandet är betydligt lägre än i de nationella valen. En annan faktor är vilka frågor väljarna prioriterar i de olika valen. Miljö och klimatfrågor har inte tagit sig upp på topp 10 bland väljarnas viktigaste frågor de senaste riksdagsvalen. I EU-valen däremot ligger miljö och klimat konsekvent bland väljarnas topp 3 viktigaste frågor.

Så långt inga konstigheter. Att MP gynnas när klimatet står högre på agendan är knappast en revolutionerande insikt. Jag tror dock vi behöver fundera djupare kring hur vi kommunicerar kring miljöfrågan. Valundersökningen efter riksdagsvalet 2022 visade att endast 8% av alla miljöpartister röstade efter sin egen plånbok. Motsvarande siffra för socialdemokrater var 28 %, för moderater var siffran 50 %, och för SD:are 56 %.

EU har ingen beskattningsrätt, därmed sätts plånbokslogiken ur spel under EU-valen. När vi diskuterar klimatpolitik i EU-valrörelsen får vi inga jobbiga motfrågor om hur dyrt vi vill göra det för barnfamiljer på landsbygden, därför att inga skatter påverkas av EU-valet. I riksdagsvalet gör våra motståndare allt för att visa på hur dyr MP:s politik kommer bli för vanligt folk.

Jag tror att detta är en underskattad förklaring till varför MP ständigt överpresterar i EU-valssammanhang. Många väljare vill rösta på ett parti som arbetar för en bättre miljö. Men många blir också tveksamma när den egna ekonomin upplevs hotad. Detta är en svår avvägning för vårt parti att hantera, inte minst eftersom att många engagerade miljöpartister själva gärna skulle acceptera kraftigt höjda skatter om det innebär en mer hållbar framtid för våra barn och barnbarn. Jag sympatiserar med den inställningen, men om vi glömmer bort att medianväljaren resonerar annorlunda kan vi också missa en möjlighet att få ökat genomslag för vår rörelse på sikt.

Resultaten i EU-valen visar att potentialen för Miljöpartiet är mycket större än vad våra riksdagsresultat visar. Men bara om vi lyckas förmedla en berättelse där insatser för miljön inte upplevs stå i motsättning till den egna ekonomin. Jag tror att vi underskattar hur många väljare vi tappar när väljarna associerar vår miljöpolitik med att höja bensinskatten, eller diskussioner om tillväxtkritik. En viktig pusselbit i de tyska grönas framgångar var att etablera en bild av att den gröna omställningen var nödvändig för att värna en konkurrenskraftig tysk industri, och att en röst på de gröna därmed var en röst för tyska jobb. Om MP lyckas etablera en sådan berättelse kan EU-valets opinionsnivåer vara inom räckhåll även på nationell nivå.