Öppenhetsmanifestet
En utmaning i Lyssnande, Lärande och Ledarskap.
Av Tomas Melin
I sin valanalys lyfter Miljöpartiet fram att gröna företrädare utsattes mer för hat och hot än tidigare val. Jag tror många gröna har en tydlig bild själva av hur bilden av partiet har förändrats, från ett fräscht och modernt parti som står för framtiden, till ett parti som är väldigt illa omtyckt av många grupper.
I valutvärderingen 2018 fanns en liknande bild som fick stort genomslag: Miljöpartiet förstår sig inte på vanligt folk, tyckte många väljare. Det lyftes då fram som ett stort problem och det är inte svårt att se kopplingen till problemen i dagens valrörelse. Ett parti där många uppfattar att partiet inte förstår dem, är lätt att attackera och lätt att bygga upp ett missnöje mot.
I årets valanalys talas om en kampanj från höger för att få Mp ur Riksdagen. Så kanske det var, vad vet jag, men jag tror misstaget som verkligen hotar de gröna riksdagsplatserna i valet 2026 är att se detta som yttre faktorer som vi inte själva kan påverka. Tvärtom: Miljöpartiet både kan och behöver möta väljarnas bild av att vi inte förstår dem.
Miljöpartiet har länge varit ett av Riksdagens öppnaste partier. Det ska vara lätt att gå med, lätt att få insyn och lätt att påverka politiken. Nya medlemmar är självklart välkomna på styrelsemöten och många medlemmar får tidigt vara med och bestämma om kommunala plattformar eller åka som kongressombud. Vi har en tydlig ryggmärgsreflex av öppenhet, och det är bra!
Men öppenheten har ofta stannat internt. Hur många som inte är medlemmar känner en miljöpartist, pratar regelbundet politik med miljöpartister, får höra från oss själva hur vi resonerar? Förmodligen inte särskilt många, speciellt när det inte är valrörelse. Detta är grogrunden för missnöjet mot oss som parti.
Vi borde bli ännu mer öppna, och vidga öppenheten även utanför partiet. Bli ett parti som aktivt söker vara en del av samhället, möta människor. Även under mandatperioderna. Dörrknackningskampanjerna som många avdelningar gjorde denna valrörelse tycker jag gav mersmak; att träffa människor och i lugn och ro kunna föra samtal är något annat än den ofta hätska tonen i politisk debatt i övrigt. Genom att över åren följa upp de personer som vill prata, har frågor eller egna funderingar, bygger vi också långsiktigt förtroende (oavsett om personerna sedan röstar på oss eller ej).
En del av ett sådant öppenhetsarbete har, såvitt jag kan se, tre viktiga underpunkter:
Lyssnande
Lärande
Ledarskap
Lyssnande
Skillnaden mellan en öppen rörelse som är en del av samhället och en grupp dammsugarförsäljare är att en öppen rörelse inte bara säljer sin politik, utan också lyssnar på vad människor vill och vad människor tycker är viktigt. Det betyder inte att vi därmed ska ta deras åsikter som våra egna, men vi kan ta dem på allvar. Vi kan gå hem och se om vi i grön politik har lösningar på människors problem, och vi kan dessutom bli bättre på att återkoppla till de vi pratat med. Kanske blir det så vi bygger större förståelse för vår gröna politik.
Ibland kanske ett öra mot marken faktiskt innebär att vi stöter på en förändrad verklighet som kräver justerade lösningar. Det är inget att vara rädd för.
Lärande
En öppen rörelse är också öppen för att lära sig, av oss själva och av andra. En levande idédebatt är en del av detta, där jag inte oroar mig för att andra Miljöpartister inte tycker exakt som jag själv gör, utan ser det som en lärande process mellan oss. En öppen rörelse är trygg i sina utgångspunkter, men ödmjuk för att det i praktiken finns få självklara svar. Målkonflikter och vad som är praktiskt genomförbart gör det svårt att hitta de bästa lösningarna om vi sitter på varsin kammare och funderar. Hjälps vi åt, i konstruktiv anda, blir det lättare.
För en lärande rörelse innebär det såklart också att vi behöver bra forum för att kunna mötas, diskutera och lära. Där har vi också mycket att göra. Vägen Framåt kan förhoppningsvis vara en pusselbit i detta, men hela partiet behöver delta i att skapa plattformar för möten och lärande.
Ledarskap
Traditionellt har "ledare" varit ett negativt ord inom Miljöpartiet. Vi har inte partiledare, som leder partiet, utan språkrör som för ut partiets gemensamt beslutade politik. För att ge ett exempel. Det tycker jag fortsatt är bra, men jag tycker också att vi behöver ledarskap. Både från våra företrädare på olika nivåer, men också från alla oss som bara företräder oss själva.
Våra politiska företrädare, vare sig det är riksdagsledamöter, partistyrelseledamöter, ledamot i Barn- och utbildningsutskottet i Aneby eller vad det nu månde vara, är sällan närvarande i diskussioner om partiets framtid. Och i den mån de tvärtom bidrar aktivt till sådana diskussioner, sker det ofta i esoteriska sammanhang: slutna forum för mindre grupper. Det är djupt skadligt, att våra främsta företrädare inte är en aktiv del av medlemsorganisationen. (Här finns självklart behov av struktur och balans, vi vill inte bränna ut folk.)
Men på samma sätt som våra tyngre företrädare behöver bli tydligare förebilder i partiet, behöver också övriga partiet sluta tänka att någon annan ska lösa alla problem. Det största kulturella problem vi har internt är idén att om något behöver göras så är det en styrelse eller "riks" som ska göra det. Jag tror att vi alla behöver ställa oss frågan: Vad kan jag göra? Ofta är det mycket mer än man tror. Tycker du språkrören talar för lite medialt om just den fråga du brinner för? Skriv en debattartikel! Tycker du det saknas ett forum för att diskutera just din fråga i din kommun? Starta en liten grupp och bjud i fler ! Även om du kanske inte kan göra lika mycket som om du hade hela partiet med dig, så kan du göra något. Och om fler visar sig tycka som du, är eget agerande en utmärkt plattform att ändra hur hela partiet fungerar.
Slutsatser
För att stå starka 2026 behöver Miljöpartiet anta Öppenhetsmanifestets utmaning. Vi behöver möta människor och lyssna på vad de har att säga. Vi behöver bli bättre på att lära av varandra, både internt och externt. Vi behöver bli bättre ledare för varandra, där var och en använder sitt förtroende eller sina kunskaper och gör vad man kan för en starkare grön rörelse.
Antar du öppenhetsmanifestets utmaning? Skriv till red@vagenframat.se och berätta vad du tycker, och hur du kan bidra till en öppnare grön rörelse.