Rasmus Ling är medlem i Miljöpartiet sedan milleniets början. Sedan 2014 är han riksdagsledamot på Malmöbänken, och sedan ett år tillbaka en av riksdagsgruppens två gruppledare. Han lät bli värnplikten av ideologiska skäl, men har tänkt om och hoppas att hans döttrar kommer göra det när den dagen kommer.
Det pågår ett fullskaligt krig i Europa sen mer än ett år tillbaka. Alla vet om det, alla förfasas vi över bilder och rapporteringen som kommer från Ukraina. Många skänker pengar, andra hjälper de flyktingar som tagit sig till Sverige, somliga deltar i protester och manifestationer mot Putins urskillningslösa statsterrorism. Jag tror dock att vi fortfarande inte kan ta in vidden av vad som händer. Kriget har och får många konsekvenser. Vid sidan av den humanitära katastrof som hundratusentals döda och svårt skadade innebär, så kommer vi att i flera decennier framöver att stå i ett nytt säkerhetspolitiskt läge. Det finns politiska ställningstaganden som också vi gröna behöver göra med anledning av det.
1. Vi behöver släppa självbilden som ett pacifistiskt parti
Miljöpartiet må vara sprunget ur fredsrörelsen, men det är ändå längesedan vårt parti var pacifistiskt, åtminstone i ordets rätta bemärkelse. Sedan mycket länge accepterar vi rätten till självförsvar för stater. Redan för 20 år sedan ställde vi oss bakom försvarspropositionen, som innebar att Sverige skulle inrätta ett insatsförsvar. Miljöpartiet stod sedan bakom en rad internationella insatser, där svenska soldater skickades, som Libyen och Mali. Vi har velat se nedrustning globalt, framför allt av kärnvapen, och att diplomati och samtal ska komma främst. Men också sett att det finns många situationer där våld tyvärr är den enda framkomliga vägen, för att förhindra folkmord eller andra övergrepp av civila, som utförs av brutala regimer.
Under tiden Miljöpartiet var i regering så stärktes det svenska försvaret markant, låt vara från en väldigt låg nivå historiskt sett. Från att ha haft försvarsutgifter på över 3% på 90-talet, så föll det till som lägst 1%. Förra våren enades samtliga åtta riksdagspartier om att komma upp i 2% av BNP. Det kommer att öka både den militära förmågan och den civila beredskapen. Det vore fel att vare sig se detta som något tillfälligt övergående, eller något som Miljöpartiet pressats till mot vår vilja. Vi måste se att det finns rationella och sakliga skäl att göra detta. I det försvars- och säkerhetspolitiska program partistyrelsen antog hösten 2021 så fastslås också att vi vill att totalförsvaret ska växa.
Ryssland är en nära granne till oss, och de har på alla sätt visat vad det är kapabla till. Ryssland har ingen som helst demokratisk tradition eller erfarenhet. Stödet i Ryssland för angreppskriget är tyvärr mycket stort. Den lilla demokratiska opposition som finns måste förstås stödjas, men vi måste vara medvetna om att den är liten. Det är inte heller så att Ryssland blir en demokrati den dagen Putin försvinner. Allt detta måste vi förhålla oss till, Ryssland ligger ju trots allt där det ligger.
2. Vi måste vara obevekliga i stödet till Ukraina
Samtidigt som vi rustar vår egen förmåga, så måste vi också vara uthålliga i vårt stöd till Ukraina. Redan från första stund så beslutade Miljöpartiet att vi ställde oss bakom att stödja Ukraina militärt, och vi har fortsatt ställt oss bakom alla de vapenleveranser som skett. Det behöver vi fortsätta att göra så länge kriget pågår. Det är förstås värt att understryka att vapen inte är det enda Ukraina behöver, det finns också många andra behov, men vapen och ammunition är trots allt det som hindrar Ryssland från att förstöra hela den ukrainska staten. Skulle de lyckas besegra och få kontroll över Ukraina, så kan vi vara säkra på att Ryssland inte kommer nöja sig med det, utan snarare få blodad tand.
3. Vi måste acceptera NATO-medlemskapet, när vi väl blivit medlemmar
Sverige beslutade sig förra våren, efter diverse märkliga socialdemokratiska krumbukter, för att ansöka om medlemskap i Nato. Miljöpartiet, med vårt historiska motstånd mot militära allianser, beslutade att säga nej till det. Det finns goda argument för det ställningstagandet, inte minst Natos kärnvapendoktrin, och det faktum att det var uppenbart att Natomedlemmar som Turkiet och Ungern skulle komma att ställa krav.
Det finns dock oerhört goda skäl att Nato som organisation finns till. Hade inte Nato funnits, så hade det varit bråttom att bilda organisationen. Hade inte Nato funnits, hade de baltiska länderna inte varit fria självständiga demokratiska stater. Också Polen, Slovakien och Rumänien hade varit i farozonen.
Det är fel att krypa för Turkiet för att bli medlem som Tobias Billström valt att göra. Finland kunde träda in som medlem utan att göra det. Jag ska inte påstå att det var enkom tack vara att den (dåvarande) finske utrikesministern, Pekka Haavisto, var miljöpartist som det gick vägen, men lite finsk kyla och lugn hade gagnat Billström.
Miljöpartiet behöver acceptera att Nato är en organisation som behövs för att säkerställa den säkerhetsordning som vi vill ha. Min åsikt är att också Sverige bör bli en av dess medlemmar. Miljöpartiet bör tydligt slå fast vid ett inträde att vi accepterar medlemskapet fullt ut. Att Sveriges säkerhet gagnas av det är en viktig del, men ännu viktigare är att säkerheten och friheten ökar för våra utsatta grannar. Det är solidaritet i handling.
Inte särskilt grönt och inte särskilt välinformerat om kriget i Ukraina eller NATO.
Detta duger inte som gröna säkerhetspolitiska ställningstaganden!
Det är ju samma politik som krigshetsarna och vapenindustrins hejdukar står bakom.
Våld kan bara vara den absolut sista utvägen. För USA som styr vad våra medier förmedlar är våld det första man tillgriper. Och man bestämmer också vilka regimer som är brutala och onda på en 100% subjektiv skala. Samtidigt förtiger man och förminskar egna brott och vår riksdag tiger och följer.
Att gå med i NATO innebär total följsamhet och att USA i praktiken bestämmer vilka krig som Sverige skall delta i. Dvs. vilka svenska ungdomar som skall offras för amerikanska storbolags intressen. OK, lite hårddraget, men sannolikt.
Ukrainakonflikten handlar om hotet från USA och amerikanska baser i Ukraina. USA har till 100% provocerat fram denna invasion. Man har dessutom saboterat förhandlingar och diplomatiska lösningar sedan kuppen i Ukraina är 2014.
Att påstå att Ryssland tänker ockupera och annektera hela Ukraina och mer därtill är en grov lögn, som bara de värsta krigshetsarna inom det militärindustriella komplexet försöker sälja. Det finns ingenting substantiellt som stödjer ett sådant påstående. Varken i ord eller i handling.
Det känns bedrövligt att ta del av sådana åsikter och påståenden av en riksdagsledamot i partiet.
Vägen framåt?! Snarare mot avgrunden för både partiet och världen.