Veronica Eriksson är fritidspolitiker och tidigare tjänsteperson inom Miljöpartiet. Hon har under de senaste 10 åren arbetat som stabs- och kanslichef inom partiet både i Region Stockholm och på Regeringskansliet. Under dessa år har Veronica arbetat strategiskt med såväl med förhandling som med kommunikation.
Miljöpartiet har bra politik, vi har också många duktiga kommunikatörer. Ändå syns vi inte tillräckligt i media. Vad vi saknar är resurserna att nå ut till väljarna.
Tillåt mig att vara krass, konkurrensen om snygg kommunikation är inte särskilt tuff. Efter att jag under många år analyserat andra partiers budskap, går det att konstatera att de andra partierna som vi konkurrerar med varken kommunicerar särskilt estetiskt eller bra. Ändå kan vissa partier sätta den kommunikativa agendan. Ett viktigt svar på frågan hur det kan vara så är: kommunikativa muskler.
Miljöpartister har ibland en tendens att peka på att motståndet mot oss är enormt och att vi därför har svårt att växa som parti. Det är förvisso sant, våra motståndare är kraftfulla. Samtidigt har jag hört alla partier säga att de upplever ett starkt motstånd. Partier av alla kulörer har en tendens att känna sig orättvist behandlade, smutskastade eller ignorerade.
I Kristdemokraternas valutvärdering går det exempelvis att läsa att de inte lyckades nå ut med sin sjukvårdspolitik, eftersom traditionell media inte var intresserade av frågan. Trots att de själva tycker att de har bra politik och bra kommunikation.
Vi kan inte göra särskilt mycket åt vad media skriver om, vi har inte heller makten över andra partier och organisationers smutskastningskampanjer. Det vi bör fokusera på är att vi med egen kraft måste nå ut med våra viktigaste frågor till fler, så att vi får sätta bilden av vår politik och av andra partiers politik. Vi behöver stärka vår kraft att nå ut med hjälp av fler kommunikatörer och skapa fler och starkare forum som kommunicerar vår politik så att fler hör och ser Miljöpartiets budskap.
För att utöka antalet kommunikatörer som kan bygga upp starka forum i social media räcker det inte att vi förlitar oss på våra politiker och medlemmar. Det krävs ekonomiska resurser som används för att anställa kommunikatörer som kan förpacka vår politik och driva såväl interna som externa nya gröna forum som kommunicerar vår politik. Det kostar att anställa och att göra kommunikation.
Kristdemokraterna lyckades inte nå ut med sin sjukvårdspolitik trots att deras partiledare har 205 000 följare, länge hade hon överlägset flest följare av alla partiledare, tills Magdalena Andersson kom i kapp. Miljöpartiet har inte lyckats skapa en så stark plattform, trots över tio års arbete för detta. Men många följare visar sig inte heller vara tillräckligt. Ett partis politik måste uppenbart pumpas ut av många kommunikatörer och i många kanaler för att nå ut och bli agendasättande, och de kanaler som finns behöver samarbeta och arbeta mot gemensamma mål.
När Socialdemokraterna vill sätta en mediabild så är min erfarenhet att de säger, “vi har knappar att trycka på för att nå ut med budskapet”. När Socialdemokraterna trycker på knappen har de stora staber som kan börja producera innehåll till media. Materialet används i egen S märkt social media liksom röd media utan tydlig S märkning, säljs in och sponsras. Med kraftfulla resurser och koordinerat arbete lyckas de nå ut. Var är Miljöpartiets knappar?
Miljöpartiets partistyrelse måste våga tänka mer storskalig och långsiktig kommunikation, satsa ekonomiska resurser på kommunikationen. Vi behöver likt Socialdemokraterna (och andra stora partier) knappar att trycka på de som sätter igång ett kommunikativt maskineri och som gör att vi kan sätta mediebilden oavsett vad journalisterna vill skriva om.
Hur gör vi då detta? Mitt förslag är att partistyrelsen beslutar:
En långsiktig plan för uppbyggnad av externa kommunikativa kanaler och forum.
En plan för finansiering av densamma. Vi är ett parti med små inkomster med allt för stort beroende av de partistöd vi erhåller efter varje val. Därför krävs beslut om nya finansieringsvägar. Vi måste våga prioritera att anställa personer som har i uppdrag att driva in pengar till vårt parti, exempelvis genom att hitta resursstarka bidragsgivare, samla in pengar genom kampanjer och dörrknackning, satsa våra pengar i hållbara fonder, och på så vis dra in pengar till grön kommunikation.
Arbetet med att bygga upp starka kommunikativa kanaler och forum behöver vi börja med så snart som möjligt, i god tid inför EU-valet, för att sen hålla i detta under många år framåt utan avbrott efter varje val. Med nya resurser kan vi sen bygga upp vår kommunikativa kraft.
Vi kan inte längre vara ett osynligt parti utan förmåga att sätta agendan. Genom en långsiktig och strategisk plan kan vi bygga upp vår kommunikativa maskin.
Håller helt med om att Miljöpartiet behöver förbättra sin kommunikation. Men det finns ett stort hinder mot detta. Nämligen att dagens Miljöparti är inte är uppbyggt som en kreativ organisation utan som en myndighet. Den rådande idén är att ”kommunikation” består av kommunikéer från partitoppen och nedåt. Hur mycket pengar man än lägger på kommunikatörer kommer Miljöpartiet alltså inte att synas eftersom partitoppen dels inte lyssnar på idéer nedifrån, dels aldrig har en aning om hur snacket går utanför de gröna kanslierna. Utan återkoppling nedåt fungerar ingen kommunikation, och det är där Miljöpartiet befinner sig idag.