Dags för medlemsomröstning

Möjlighet till grön nystart

Tomas Melin är grundare av Vägen Framåt.

På Miljöpartiets kongress i höst kommer frågan upp om att byta ut den befintliga språkrörsmodellen med två språkrör. Frågan hamnade i ett nytt ljus när partiets trotjänare och nuvarande språkrör Per Bolund meddelade att han inte ställer upp för omval. En snabb process planeras där ett nytt förslag på ett andra språkrör - vid sidan av Märta Stenevi som redan gjort sig ett starkt namn - ska presenteras en månad innan den kongress där ombuden fullt möjligtvis avskaffar samma språkrör. Tyvärr visar Partistyrelsen därmed på ett av Miljöpartiets grundläggande problem: Oförmågan att agera flexibelt och att tänka nytt utifrån nya förutsättningar.

Kongressbeslutet får sänkt legitimitet
Frågan om hur många språkrör vi ska ha kan man ha olika uppfattningar om. Men avsikten i Miljöpartiet är att den frågan ska avgöras av vad ombuden på kongressen tycker i sak, inte något annat. Ändrar sig inte Partistyrelsen kommer det knappast bli så.

Istället kommer det bli en fråga om för eller emot kandidaterna. Framför allt om det blir som det tidigare har blivit när partiet valt ett manligt språkrör, att det i praktiken bara funnits en realistisk kandidat, blir det ju väldigt tydligt att omröstningen om rörmodellen blir för eller emot den kandidaten.

Oavsett vad man tycker i sak så är det helt fel premiss för kongressen att avgöra den här frågan och den självklara effekten blir att beslutet - vad det än blir - tappar i legitimitet. Det skapar splittring och oro i en tid när vi tvärtom behöver lösa ut frågor, sluta upp och gå vidare.

Språkrörsprocessen skadas
Det går ju inte att förutspå medievinklingarna men det finns också en överhängande risk att spåkrörsprocessen skadas. Det skulle mycket väl kunna bli så att fokus flyttas från kandidaterna till huruvida det ska väljas något nytt språkrör alls.

Både kandidatprocessen i sig och presentationen av valberedningens förslag ska normalt vara viktiga mediala hållpunkter för partiet under mandatperioden (i den mån vi ska välja nya språkrör) men nu riskerar den exponeringen att skadas av osäkerheten kring huruvida vi överhuvudtaget ska välja någon ny. Det går inte heller att bortse från att osäkerheten gör att antalet kandidater minskar dramatiskt.

Ska kongressen sparka ett rör ett år innan nästa val?
Värsta möjliga scenario är förstås att ett nytt språkrör väljs samtidigt som kongressen med enkel majoritet bifaller stadgeändringen. En stadgeändring ska bifallas med två tredjedelars majoritet på en kongress eller enkel majoritet på två ordinarie kongresser. Scenariot skulle innebära att ett av två sittande språkrör ska sparkas på kongressen 2025, mindre än ett år innan valet 2026. Det är fullständigt självklart att det i så fall blir det mediala narrativet från nu till valet. Den risken i sig kan också påverka både utgången av stadgediskussionen och utgången av språkrörsvalet. Det är inte bra.

Partistyrelsen behöver agera
Det är partistyrelsens (PS) uppgift att ge partiet så goda förutsättningar som möjligt - både i de interna processerna och för att nå ut medialt. Då borde det inte vara någon tvekan: Givet att man uppfattar att frågan om att byta rörmodell har ett visst stöd - och denna förändring förespråkas såvitt jag förstår av en betydande del av partiet, inklusive partiets sidoförbund Grön Ungdom och Gröna Studenter - så att det inte på förhand kan slås fast att frågan kommer avslås, så borde partistyrelsen kunna konstatera att de två processerna inte kan fortgå samtidigt. Den ena måste avgöras innan den andra.

Medlemsomröstning om antal rör
Det allra bästa scenariot vore med en medlemsomröstning om stadgefrågan redan under tidig höst 2023, där medlemmarna får rangordna tre alternativ: Fortsätta med två språkrör; gå över till ett enda språkrör; eller ändra stadgarna så att det är möjligt för kongressen att välja antingen ett eller två språkrör.

Partistyrelsen kan meddela redan i juni att frågan ska avgöras i medlemsomröstning, förbereda omröstningen (till exempel vilka alternativ som ska finnas) under sommaren och så kan en intern kampanj pågå exempelvis mitten av augusti till mitten av september. I slutet av september har vi ett resultat. Därefter har Riksvalberedningen möjlighet att gå vidare med de offentliga bitarna av en språkrörsprocess (redan dessförinnan kan de ta ta in kandidater och förbereda sig internt). Under oktober kan utfrågningar, besök i avdelningar och liknande språkrörskampanj ske - oavsett om vi ska välja ett eller två språkrör. Därefter presenteras ett förslag.

En medlemsomröstning kan inte i sig ändra stadgarna, men skulle resultatet bli att medlemmarna vill ändra stadgarna så har vi en kongress i november som självklart skulle respektera det utslaget. Lika självklart är att Partistyrelsen och Riksvalberedningen då kan lägga fortsatt process om nytt specifikt manligt språkrör på is och föreslå språkrör till kongressen utifrån förväntad stadgeändring.

En medlemsomröstning om antal språkrör skänker beslutet en stor legitimitet - oavsett resultat - som vi knappast kommer få annars. Men det gör också att kandidaterna till språkrör kan resa runt i partilandet och presentera sig väl förvissade om hur många språkrör vi kommer välja på kongressen. Det borgar för en tydligare process även där, men också större exponering för kandidaterna och för partiet! Men det allra viktigaste är nog faktiskt: Miljöpartiet behöver bli mer lätta på foten. Våga öppna upp partiet - läs gärna mitt öppenhetsmanifest från tidigare i våras - till exempel genom att släppa in medlemmarna direkt i viktiga frågor.

En grön förnyelse
Det finns ingen tvekan om att en nystart behövs. I min mening borde en medlemsomröstning om antalet språkrör också bli startskottet för en bredare förnyelseprocess där medlemmarna får ta ställning till fler frågor. Frågan om namnbyte från Miljöpartiet de Gröna till bara "de Gröna" passar också ypperligt för en medlemsomröstning och kongressen skulle kunna hänskjuta den frågan till medlemmarna att ta ställning till. På samma sätt skulle Partistyrelsen kunna ge medlemmarna direkt inflytande över andra avgörande frågor, både politiska och organisatoriska. Detta får förvisso anstå till efter EU-valet, men en handfull uppföljande medlemsomröstningar under perioden mellan EU-valet och kongressen 2025 skulle kunna revitalisera partiet och ge partiet den nystart och skjuts in i valrörelsen 2026 som partiet behöver.  Förutom att processerna gör att partiet får anledning att synas medialt - på ett sätt som andas modernitet och förnyelse - så skulle detta också göra medlemskapet i partiet mer värdefullt och givande.

Det finns en kampanj som samlar in namnunderskrifter från miljöpartister för att få till en medlemsomröstning, skriv gärna under du också!