När högern tycker att de fattiga ska leva på gröt erbjuder sig Miljöpartiet att sänka momsen på havregryn. Så ser miljöpartiets problem ut i ett nötskal: man erbjuder på tok för lite och fattar inte själva att det inte räcker.
I tjugo år har Miljöpartiet medvetet drivit miljöfrågan som ett projekt för höginkomsttagare. Den gröna skatteväxlingen gynnade de rikaste samtidigt som den pressade låginkomsttagare. miljöpartiets partiledning var totalt för vinster i välfärden och utförsäljningar samtidigt som man inte ”hade tid” för rättvisa. De gröna accepterade ökade klyftor - ”för miljöns skull”. Att efter en sån rejäl högerpolitik plötsligt undra varför folk betraktar Miljöpartiet som arroganta elitister är lite märkligt. Det har ju varit partiledningens uttalade mål att komma närmare näringslivet, Timbro och högern. Att det har kostat i anseende begriper alla. Problemet är att Bolund och hans gäng inte fattar allvaret. De tror på något vis att de kan vinna tillbaka väljarnas förtroende med några tomma löften om mer solidarisk politik, och detta utan att ens följa upp löftena med riktiga förslag. Fortfarande efter många års kris har Miljöpartiet ingen politik mot klyftorna, och troligen kommer ingen sådan heller.
När högern tycker att de fattiga ska leva på gröt erbjuder sig Miljöpartiet att sänka momsen på havregryn. Så ser miljöpartiets problem ut i ett nötskal: man erbjuder på tok för lite och fattar inte själva att det inte räcker.
I tjugo år har Miljöpartiet medvetet drivit miljöfrågan som ett projekt för höginkomsttagare. Den gröna skatteväxlingen gynnade de rikaste samtidigt som den pressade låginkomsttagare. miljöpartiets partiledning var totalt för vinster i välfärden och utförsäljningar samtidigt som man inte ”hade tid” för rättvisa. De gröna accepterade ökade klyftor - ”för miljöns skull”. Att efter en sån rejäl högerpolitik plötsligt undra varför folk betraktar Miljöpartiet som arroganta elitister är lite märkligt. Det har ju varit partiledningens uttalade mål att komma närmare näringslivet, Timbro och högern. Att det har kostat i anseende begriper alla. Problemet är att Bolund och hans gäng inte fattar allvaret. De tror på något vis att de kan vinna tillbaka väljarnas förtroende med några tomma löften om mer solidarisk politik, och detta utan att ens följa upp löftena med riktiga förslag. Fortfarande efter många års kris har Miljöpartiet ingen politik mot klyftorna, och troligen kommer ingen sådan heller.