En splittrad språkrörsprocess ger oss rätt
A house divided cannot stand
Nadja Vinberg och Anton Bylin är språkrör för Gröna Studenter.
Vi kan inte ena studentförbundet bakom en manlig språkrörskandidat. Svårigheterna är många men flera härstammar från språkrörsmodellen. Att tvingas kombinera individuella kandidater i ett par gör valet svårt och komplext, samtidigt som det inte garanterar ett fungerande resultat. Partiet har ett stort ansvar att överväga ett språkrör och nuvarande process har stärkt vår uppfattning i frågan.
Ett grönt studentförbund befinner sig sällan nära händelsernas centrum, men de senaste veckorna har varit ett undantag. Fler politiska journalister än vi känner till har ringt, mailat och sms:at, alla undrandes om vi har information, åsikter eller till och med en officiell hållning i språkrörsfrågan.
Det är inte fel i sig att åsikter om vad som är bäst för vårt parti lyfts i offentligheten, men vi i Gröna Studenter har precis som många andra i partiet upplevt att allt som nått nyhetssidorna de senaste veckorna inte har varit till partiets bästa. I linje med det har vi därför med god min avböjt alla kommentarer och inspel.
Istället för korta kommentarer till pressen vill vi bidra till öppen diskussion. Vår bild är att den kommande kongressen måste våga ta upp frågan om förnyelse av språkrörsmodellen igen. Den diskussion vi sett om vem som ska bli manligt språkrör har visat att förändring här är ett måste.
Gröna Studenter har drivit på för en förändring av språkrörsmodellen sedan årsmötet 2023. Förbundet och många andra gjorde tillsammans vad vi kunde för att få till stånd en medlemsomröstning i frågan. Partistyrelsen var inte intresserade, men efter en namninsamling lyckades vi kompromissa fram en förtidsomröstning för ombuden. Omröstningen visade ett för många förvånansvärt stort stöd i partiet för att byta till ett språkrör. Resultatet var mycket jämnt och endast ett dussin ombud saknades för majoritet.
Den nuvarande språkrörsprocessen har stärkt vår hållning i frågan samtidigt som argumenten från tidigare gäller än. Argumenten kan kortfattat sammanfattas i ett ord som inget politiskt parti vill förknippas med: otydlighet. Hur mycket vi än delar på demokratin, vilket vi bör, kvarstår att partiets främsta företrädare besitter såväl formell som informell makt över partiets riktning. Att två personer delar på den makten medför otydlighet i många led.
Framför allt innebär det en otydlighet gentemot väljarna som konstant möter två ansikten, två röster och två sätt att uttrycka sig. Den pågående språkrörsprocessen är ett bra exempel på detta, då mycket av diskussionerna handlar om olika syn på kommunikation och profil. Enligt forskning kan inte gemene man nämna alla riksdagens partiledare – att då dela uppmärksamheten på två innebär att vi gör det svårare för oss själva. Vi har för mycket viktigt att genomföra för att försvåra för oss själva.
Otydligheten är likväl närvarande internt. Som parti har vi svårt att hitta en linje, vilket i sig bidrar till den externa otydligheten. När vi försöker fastslå en linje internt, gör otydligheten att vi snarare förlänger de motsättningar som finns istället för att enas om en väg framåt. De av partiet antagna strategierna för mandatperioden är det senaste exemplet. Oavsett om skiljelinjen är ”bredd/spets”, ”vänster/höger” eller något annat vi inte är överens om så använder båda sidor mandatstrategierna för att argumentera för sin sak. En otydlig språkrörsmodell leder till en otydlig strategi som bidrar till ett otydligt parti.
Denna otydlighet skapar osäkerhet såväl för väljarna som ska förstå vår politik som för den partiorganisation som ska hjälpa våra språkrör att nå ut med sin politik. Som politisk organisation blir vi långsamma och obestämda. Än en gång: Vi har för mycket viktigt att genomföra för att försvåra det för oss själva.
Språkrörsprocessen har som sagt stärkt vår uppfattning. Valberedningens förslag till språkrörspar kan utan tvekan leda Miljöpartiet på ett bra sätt. Men hur de än kompromissar så kvarstår faktum: de har vid flertalet tillfällen uttryckt motsatta åsikter i för partiet centrala frågor. Att vi som partiorganisation kan landa i det förslaget är ett systemfel. När den officiella debatten hölls inför förtidsomröstningen var den tidigare partisekreteraren Anders Wallner – då en förespråkare för två språkrör – mycket tydlig med att språkrörsmodellen endast fungerar i praktiken om de två är överens.
Partiets ovilja att förändra upplever vi tyvärr som att partiet saknar krisinsikt. Många är överens: givet våra frågor, vår position och det politiska landskapet så underpresterar vi. Det duger inte. Vi har som parti och politisk rörelse ett enormt ansvar gentemot alla vi representerar att göra exakt allt vi kan för att förverkliga den gröna samhällsvisionen. Vi har för mycket viktigt att genomföra för att försvåra det för oss själva.
Mycket kommer att diskuteras denna kongress, men arbetet med att förnya Miljöpartiet är ett långsiktigt arbete som kommer att fortsätta fram till 2025. Under de kommande två åren har vi ett ansvar gentemot alla vi representerar att se oss själva i spegeln ordentligt. Om vi inte är beredda att omvärdera gamla hållningar för att få till stånd så mycket grön politik som möjligt sviker vi alla som så desperat behöver vår politik.
Avslutningsvis vänder vi oss till dig som ombud. En enkel majoritet för ett språkrör på kongressen 2023 innebär att förändringen blir verklighet med enkel majoritet 2025. En majoritet i Örebro hade varit en tydlig signal att vi som parti tar vårt ansvar. På kongressen om en dryg vecka kan du vara en av de som ser till att vi som parti tar detta ansvar. Politik handlar om att förändra. Ta nu modet att våga förändra oss själva för att kunna förändra världen.